Resebloggar från Travellerspoint

Från party i Jakarta till "the Island nation of Bali"

Flyget från Singapore rullade på (flög) smärtfritt. Väl i Jakarta slogs vi av hur mycket folk, fordon och föroreningar det var. Men som huvudstad i ett land på nästan 1/4 miljard är det kanske inte så konstigt. Tog oss via stora gator till Jalan Jaksa, även om några poliser rekommenderande en mörk gränd som innebar kortare väg. Väl framme checkade vi in på första som inte var det bästa men som dög i det här läget då vi bara var här för housemusikfestivalen Djakarta Warehouse Project 2012. Efter middag på rökig restaurang, som tyvärr inte är ovanligt i detta land, blev det relativt tidig kväll för att få sova bra inför morgondagen. Innan konserten möttes vi upp med Victoria och Gustav som vi träffade på Koh Tao i Thailand och hade vår dykutbildning med, kul att de delar samma musiksmak som oss och ville hänga på! Vad gäller festivalen finns det inte tillräckligt med superlativ som kan beskriva hur bra det var; känslan av att slukas in i musiken och rytmen som gör att man känner sig oövervinnerlig är otrolig! Inte ens när himlen öppnade sig runt två på natten under Calvin Harris spelning slogs man ned.

Efter att ha varit vakna i drygt 36 timmar landade vi äntligen på ett trevligt hotell i Kuta beach på Bali (den snabba avresan från Jakarta var absolut självvalt, tveksamt om vi ens åker tillbaka dit någon mer gång). Morgonen efter tog vi det snabba beslutet att åka till Gili Trawangan. Tur att resebyrån låg över gatan för vi hade bara en timme på oss att äta frukost och checka ut innan bussen skulle hämta oss. Väl framme på den lilla ön snappade en av alla hotellkrängande gili-aner upp vår svenska och började mata svenska termer som "billigt rum", "nära till allt" och "frukost ingår". Vi föll dock för det fräsha lilla rummet, charmiga innergården och hans söta treåriga dotter. Med anledning av Gilis många dykplatser finns det ett stort utbud av dykcentra längs den enda huvudgatan. Om man inte är dykintresserad kan man alltid roa sig med att röka maja eller förtära magic mushrooms, då det inte finns några poliser på ön. Tur att vi är så into dykning. Efter att ha scoutat igenom de flesta dykcentra gillade vi Aquaddiction bäst, mycket tack vare det sköna folket. Första dagen på ön började vi med lite lugn snorkling utanför stranden. Kände oss något osäkra på vad vi höll på med då några amerikaner skrämt upp oss och sagt att regn, åska och vågor inte funkar så bra med snorkling samt att det inte fanns så mycket kvar av reven, fiskarna och sköldpaddorna. Men de hade helt fel! Redan efter bara några minuter fick vi syn på en korallätande sköldpadda. Mäktigt! Även fiskar fanns det gott om. För att inte tråka ut er alldeles för mycket (då vi gissar att ni inte vill läsa fyra A4-sidor fulla med detaljer om våra dyk) kan vi bara nämna lite kort att vi gjorde tre dyk på Gili T: Shark point, Deep Turbo och Manta point. Lyckades bl a hitta Nemo och Dory, sköldpaddor, coola boxfish och hajar på nästan 1,5 meter. Vid sista snorklingen fick vi riktig närkontakt med en sköldpadda då vi simmade några dm från den, Alisa och Nils goes National Geographic! :)
En av dagarna utforskade vi ön då vi promenerade runt den i ett lugnt tempo. Skönt att det enda transportmedlet är häst och vagn så man slipper avgaserna, hästskit är inte så farligt. Under promenaden hittade vi massa fina snäckor, uppspolade koraller och svart sand, men väldigt lite andra turister :) När vi befann oss på andra sidan ön tog vi en avkopplande drink och glass; då inser man att man verkligen inte har mycket att klaga på! Vi traskade sedan vidare och upplevde en av de finaste solnedgångarna vi någonsin sett. Vid letande av middagsställe var det dock väldigt oklart för inkastaren, på en av restaurangerna, vilken tid på dygnet det egentligen var då han ropade "Hello, good morning! Dinner time? Yes!"

Sex fantastiska dagar på Gili T blev det innan vi åkte tillbaka till Bali. Denna gång rörde vi oss mot den östra kusten och dykstaden Tulamben, målet var att dyka vid Liberty: ett skeppsvrak från andra världskriget. Alisas rädsla för vrakdyk smög sig åter på, men tack vare vrakets långa tid under vatten är det idag överväxt av koraller och liknar egentligen inte ett skeppsvrak särskilt mycket. Tydligen så trivs koraller väldigt bra på metall, vilket i sin tur lockar dit en stor mängd fiskar. Glada fiskar, glada dykare! För övrigt bodde vi på ett väldigt trevligt ställe i denna lilla stad: vi blev väldigt uppassade då vi var deras enda gäster i deras enda rum. Staden överraskade också med bra mat och bra liveband på gemytlig restaurang.

Efter den korta visiten i Tulamben åkte vi med vår chaufför Wayan till den lilla staden Toya Bungkah invid vulkanen Batur för att bestiga denna. Som uppladdning tog vi kvällen innan ett värmande bad i hotellets "Hotspring" med vatten värmd från vulkanens hetta. Det blev en tidig morgon: redan klockan 03.30 knackade det på vår dörr. Vi hade då en halvtimme på oss att "wash your bodies and drink your coffee or tea". Det kanske är viktigt i Indonesien att man är ren innan fysisk aktivitet? Annars är det ju allmänt känt att smuts och lava är lättantändligt. Hursom, sen fick vi träffa vår guide. Han hette Wayan. Det är ett tydligen ett vanligt namn här. Det bevisades när killen som sålde coca cola påvägen hette... Wayan. När vi väl började gå uppåt var det väldigt häftigt att med bara stjärnorna och en liten ficklampa ta sig den två timmar långa vandringen uppför vulkanen. Äntligen uppe förberedde Wayan (inte colaförsäljaren eller vår chaufför) vår frukost: vulkanångkokta frigående balinesiska hönsägg som ackompanjerades av pain blanc med en bädd av guleböj. Skämt åsido, vandringen upp till vulkanen, längs med kraterkanten, genom vulkanångan och ned för den svarta vulkansanden var en riktigt mäktig naturupplevelse.

Trötta och möra åkte vi sedan vidare till den kulturella staden Ubud. Påvägen stannade vi vid ett eko-plantage där de odlade en mängd olika exotiska kryddor och frukter.

Nu är vi äntligen i realtid! Njuter av varsin kopp te (japp, Nisse dricker också) och utsikten över djungeln från vår egna lilla terass. Första kvällen upplevde vi (Nisse genomled) typisk balinesisk dans: Kecak Fire och Trance Dance. Det var... intressant. Inte riktigt som vi tänkt oss: musiken utgjordes av en 100-mannakör som inte alltid höll tonarten. Stor respekt till dansarna och kostymmakarna dock! Men den komplicerade hinduiska berättelsen var svår att hänga med i. Dagen efter började med den bästa frukosten på hela resan: en ordentlig portion färsk frukt, grönsaksomelett och bananpannkaka (smakar faktiskt bättre än det låter). Sedan blev det till att ta det lugnt på vårt mysiga hotellrum då regnet öste ned över staden. När solen vågade sig fram på eftermiddagen tog vi en liten tur genom stan på jakt efter en djuprenande spa-behandling. Av alla möjliga behandlingar som erbjöds valde vi till slut den javanesiska Mandi Lulur som bestod av en timmes traditionell massage med oljor som följdes av body scrub bestående av gurkmeja, jasminolja, rispulver och sandalträd. Det hela avslutades med att kroppen smörjdes in i yoghurtkräm. Därefter fick man avnjuta ett väldoftande flower bath. Hur skönt som helst!

Idag har vi vandrat lite runtom Ubud och sett vackra risfält samt inspirerande konstgallerior. Lustigt att just denna lilla stad blev en sådan knytpunkt för konstnärer. Imorgon åker vi till Kuta och ska förhoppningsvis lära oss att surfa!

Hoppas inte ni blir insnöade. Här är det låg risk!
Varma julkramar på er!

Författat av Alni 00:28 Arkiverat i Indonesien Tagged bali diving jakarta city batur ubud gili_trawangan Kommentarer (0)

Från stillsamt öliv till trendig storstad

Nu har det egentligen gått ett tag sen sist men pga tekniskt strul postades inte senaste inlägget när det skulle i slutet av november utan för 15 min sedan. Hursom, nu ytterligare två länder avverkade. Snart varit ute 2 månader och inser att vi hunnit se en hel del. Samtidigt inser vi hur mycket mer det finns att upptäcka.

Malaysia började med ön Langkawi i nordväst. Pga risken för sjösjuka under nattbåten tog vi innan varsin Postafen. Var dock inte alls skoj nästa dag då den plågsamma tröttheten slog till och det verkligen gjorde ont att hålla sig vaken. De obefintliga sovställena, i form stenbänkar, gjorde inte saken bättre. Väl framme vid huvudstranden Pantai Cenang resulterade tröttheten i att hostelletandet inte gick allför bra. Orkade inte så länge och nöjde oss med ett rätt sunkigt ställe första natten. Kompenserades dock med efterföljande skönt bad i havet. Inte lika salt vatten och skillnaden i flytkraft var faktiskt förvånansvärt märkbar. Sov av sista Postafen-tröttheten under palm på stranden. Skön avkopplande dag på stranden. Då hela Langkawi är skattefritt hade vi hört att det skulle vara riktigt billigt att äta där. Hittade dock inte så stort utbud av ställen men dock stället Tomato med stort utbud. Kompenserade bra. Blev middag där varje kväll. Efterrätt på glassställe med skön snubbe som gillade glass och housemusik. Det gör vi också så vi var stamgäster under våra fem dagar där.

Dag två hyrde vi moppe för att ta oss till västra delen och åka upp i deras linbana till öns högsta punkt 700 m.ö.h. Inte min favorit med höjder men gick ändå hyfsat. Väl uppe var utsikten mäktig. Såg ner på molnen, stränderna och bergen på ön. Mellan två bergstoppar fanns även en cool svängande Skybridge men chansen att förbättra (eller kanske förvärra) min höjdskräck uteblev då den tyvärr var stängd för reparation. Moppetiren fortsatte sedan till Seven Wells & Waterfall. Inleddes med bad ovan vattenfallet i floden som hade flera små pooler (wells) och naturliga vattenrutchkanor. Dessa slutade dock innan vattenfallet.
På väg tillbaka tankade vi av misstag upp moppen till fulltank fast den bara skulle upp tillsammans nivå som när vi fick den (halvtank). Vi tog då en tur till sydvästra delen av ön och där parasailarna höll till (kör turister i fallskärm dragandes efter båt). Var glada att vi lyckades komma i vattnet för ett bad och inte träffas av de lyftande eller landande turisterna. Blev dock relativt kort bad pga dålig sikt i vattnet och stundtals kontakt med något slemmigt och brännande som troligtvis var maneter.

Pga Langkawis omgivning med flera mindre obebodda öar med omgivande stränder kan man från huvudön beställa Island Drop till sin egna strand. Så vår dröm om att få vår egna öde strand med turkost vatten blev äntligen sann. Måste dock ha sin tillit till att bli upplockad i slutet av dagen. Fick åka dit med jetski som vi tidigare funderat på att hyra. Men trots fartkänslan kunde inte det guppiga och faktiskt rätt obekväma av det hela kompenseras. Så nån mersmak för jetski har vi inte riktigt fått.
Snorklade i vattnet, åt vår picknick-lunch och njöt av livet som så ofta annars. Att tidvattnet succesivt steg och åt upp allt större del av stranden påverkade inte. Och upplockade blev vi också i slutet av dagen.
Sista dagen blev det lite strandhäng, adjö till vår houseälskande glasskompis och sedan avfärd till Kuala Lumpur med nattbuss.

Pga tidig ankomst och viss sömnunderskott från nattbussen sov vi några timmar på hostelet med utsikt mot Petronas Towers. Promenerade sedan genom staden och besökte Lake gardens, Merdeka square innan vi tog skydd för den återkommande eftermiddagsmonsun-skuren i deras National Mosque. På kvällen lite shopping längs marknadsgatan Petaling Street trots lite nojja för ev baggageövervikt på kommande flygningar.
Dag två blev lite ofrivilligt, men inte på nåt sätt dåligt, en heldag i Petronas Towers. Då man bara kan åka upp i guidade grupper fick vi tid till kvällens sista tur. Fördrev tiden med att titta i butikerna i Petronas Shopping Centre och åkte upp till skybaren i intilliggande Traders Hotel för en bättre vy av tornen. Fick sedan åka upp till skybridgen 170m upp mellan de två tornen samt top floor på 86e våningen. Min höjdskräck blev inte direkt bättre av det. Riktigt mäktigt med utsikten och höjden över marken men samtidigt skrämmande. Lämnade tornen sist denna första advent.

Kuala Lumpur avslutades med besök till Batu Caves som är stora imponerande grottor med mer än 100m till taket och en historisk plats för hinduiska ceremonier. Mängder med apor klättrade omkring, åt det de kommer över och var inte alls rädda för att vara närgångna. Precis efter lunch när vi tänkte gå till bussen kom den dagliga eftermiddagsmonsunen. Riktigt intensivt men som tur var kortvarigt.

Vid upplockning av våra väskor på hostelet hade under dagen en råtta gått lös på lite Tobletone jag hade haft nedpackad i ryggsäcken. Hål i den och fastspände snorkeln blev resultatet. Tråkigt men det kunde varit värre då inte mer var söndertuggat. Än så länge håller spännena ihop ryggsäcken. Sedan av till Singapore med tåg som slog resans rekord hittills i alltför överaktiv Air-Condition.

Väl framme i Singapore kändes det direkt hur landet/staden var mer industrialiserat jämfört med de tidigare länderna vi varit i. Kollektivtrafiken mer välfungerande och håller tiderna. Standarden var högre och allt generellt av högre kvalitet. Mycket byggnationer överallt. Tog in på hostel i Little India. Mycket västerlänningar där. Alltså på hostelet. Väldigt social alternativt kontaktsökande äldre man från USA som direkt började prata med alla han fick chansen med. Promenerade sedan till centrala staden via Fort Canning Park där vi hörde musik från Svansjön från tränande balettdansare vilket fick Alisa att bli nostalgisk. Nere längs restauranggatorna erbjöds det krabbor och humrar av imponerande storlek. Lyckades dock inte attrahera alltför många turister. Vid Marina Bay gick kameran varm pga imponerande skyline av staden samt det mäktiga Marina Bay Sands Hotel samt Singapore ArtScience Museum. Imponerande arkitektur x3. Kvällen blev lugn på hostelet efter dagens promenad och sömnbristen från natten innan.
Dagen efter fick dock fötterna jobba igen då det blev lång promenad längs Southern Ridges vilket är en lång stig genom flera parker i sydöstra delen av staden. Stundtals tryckande fuktig värme men efterhand skönare temperatur. När vi frågade en local om buss tillbaka tog han sig an oss och ville visa vägen. Han hette något i stil med Liung Chang men vi kunde kalla honom för Chris. Hur översättningen gått till där är något oklart. Han var från början väldigt trevlig och hjälpsam. När han dock fick oss dock att byta från buss till tunnelbana fast vi inte behövt och vi därmed behövde köpa nya biljetter och sedan tagit oss till flera restauranger då vi bad om lokala food courts hade dock känslan gått över i irritation och väldig hunger. Han kände nog av det ochlämnade oss till slut när vi fått vår lunch.

Kvällen tillbringade vi på taket av imponerande Marina Bay Sands Hotel på klubben Ku De Ta. Mäktig utsikt över staden och havsviken och bra musik.
Under avslutande dagen i Singapore tog vi det först lugnt på hostelet med utdragen frukost. Kände dock att vi behövde ta oss ut i det vackra vädret eftersom det var just så soligt. Vilade i Fort Canning park men solen byttes snart till ösregn och mäktigt åskväder lagom till dess vi skulle tillbaka till hostelet för att sedan ta oss till flyget. Så med pappkartonger på huvudet sprang vi längs gatorna till hostelet. Hur mycket lådorna faktiskt hjälpte är oklart men flyget till Jakarta och Djakarta warehouse Project hann vi i alla fall med.

Livet leker!

Ps. Bilder kommer senare, pga seg internetuppkoppling...

Författat av Alni 23:54 Tagged kuala_lumpur singapore malaysia langkawi Kommentarer (0)

Även under vatten kan man sväva på rosa moln

overcast

Sista ö-dagen i Thailand. Vi har spenderat de senaste knappt två veckorna på två fantastiska öar i Gulfkusten utanför Thailands östkust: Koh Tao och Koh Phangan.

KOH TAO
Lite hastigt innan bussen skulle avgå från Bangkok hade vi ordnat med boende och dykkurs på Ban's Diving Resort. Smidigt att ha det fixat så et fanns tid att hyra moppe och upptäcka ön, dock lite svårt att hitta en optimal strand. Fann en till slut; hyrde snorkel och simmade ut till sju meters höga klippor. Klättrade upp och nojjade i en halvtimme för en sekunds ångest (det var nog mitt livs längsta sekund dock...), men efter att ha tagit steget och åter vara i vattnet var man otroligt nöjd och stolt över detta minimala steg i vår utveckling.
På kvällen började vår PADI Open Water med en liten intro och allmän formalia. Fick bl a skriva på papper att vi var medvetna om riskerna för en eventuell död och att de, som ansvariga för kursen, ej tar ansvar för konsekvenserna. Vi var sex svenska elever med lärarna den sprallige stockholmaren Lasse och lugne, stabile Olle från Skellefteå. Även kurslitteratuen var på svenska så därför ansåg de att det inte var nån stor grej att ge oss 175 sidor i läxa till morgonen efter. Den läste vi. I alla fall en del... Tre timmars videokurs som vi redan hade sett täckte nog upp det mesta ändå.
Dag två började med teori och efter lunch var äntligen dags att få testa dykutrustningen och hoppa ned i... POOLEN! Trygg och säker start men kändes lite som "Rädda Willy" i poolen innan han kommer ut i havet, tyckte Nils. För mig var bara klivet in i poolen en stor grej. Ni som känner mig vet ju att jag haft lite blandade känslor inför den här dykkursen, då jag fått panik bara av att snorkla för jag blir så rädd av världen under vattnet. Fråga mig inte varför. Hur som, massa olika övningar gjorde vi för att öka vår trygghet under vattnet.

2467143E2219AC68170E406957B46D15.jpg244B203B2219AC68170448D854F41621.jpg2458010A2219AC68179AFD397E17E076.jpg

Dag tre var det äntligen dags för Det stora blå. Upp tidigt för att åka ut till Twins Rock. Kort briefing på båten om upplägget för dyket som skulle gå ned till max tolv meter. Alla i gruppen var nog lite nervösa, jag var livrädd precis innan klivet ut från båten. Rädslorna glömde jag dock på båten för väl i vattnet kunde jag inte begripa vad det var jag hade varit så rädd för. Att kunna ta sig ned till botten och kunna hälsa på både stor och liten fisk i alla möjliga färger är ju rätt fascinerande! På botten repeterade vi de övningar vi hade övat på i poolen och kände hur ens trygghet under ytan började växa på sig. Efter fem minuter, som egentligen var 47, var det dags att ta sig upp. Sammanlagt gjorde vi fyra dyk på de 3,5 dagar som kursen är på, och vi var nere på max 18 meter eftersom det är det en Open Water tillåter.
Efter att ha fått mersmak från alla färgglada fiskar och koraller och hört våra ledares inspirerande historier om innehållet i Advanced Open Water-kursen bestämde vi oss för att stanna kvar två dagar till för att bygga på våra kunskaper. Även de andra i gruppen nappade på detta, vilket kändes kul då vi hade haft en grym sammanhållning.
I kursen ingår fem "äventyrsdyk" varav två är obligatoriska: djupdyk (ned till 30 m) och navigationsdyk. Därtill valde vi att göra vrakdyk (sjukt coolt tyckte Nisse, inte riktigt min grej), Peak Performance Buoyancy (är vad det heter, googla för mer info) och det som alla blev helt lyriska över: nattdyket. Alla kände nog mest nervositet inför detta: vad sjutton ska man göra om ens pålitliga lilla plastficklampa går sönder och man tappar bort de andra? Tryggt att veta att ytan alltid finns däruppe, om man vet vad som är uppåt i mörkret. Annars är det bara att "follow the bubbles", om man nu kan se dem...
Även denna gång försvann alla tvivel och rädslor under nedstigningen. Att försöka återge den utomjordiska känslan, som är få förunnad, är en svår uppgift även för Fjodor Dostojevskij. Då vi inte ens är säkra på ifall vi stavat hans namn rätt tänker vi inte skriva mer än att det är en rymdlig känsla att sväva omkring tyngdlös i den nattliga undervattensvärlden. Ännu mer overkligt blev det när vi var på botten, släckte lamporna och började vifta med händerna. De skimrande ljusprickarna av självlysande plankton som då lös var riktigt coolt. När vi inte trodde att det kunde bli bättre började Lasse vifta frenetiskt med sin lampa. Under en klippa simmade en sköldpadda upp mot ytan. Det var magiskt när den simmade ovan oss genom månljuset (ursäkta präktigheten, men det var faktiskt helt sjukt).
Som avslutning på den otroliga veckan och för att fira våra avslutade kurser gick vi ut alla åtta och åt fin middag för att sedan festa på dykarnas lokala pub Fishbowl. Lite som afterski fast för dykare. Men i stället för band har de här imponerande eldshower varje kväll.

KOH PHANGAN
Efter en tvåtimmars oroligt guppandes och varm båttur (tur att ingen olycka hände...) var vi framme på nästa drömö. Efter att hela gänget från Koh Tao hade checkat in och tagit en tupplur var det dags att börja peppa inför Half moon party. För er som inte känner till så är Koh Phangan känt för alla unga backpackers för Full moon party som är en enorm återkommande strandfest varje fullmåne. I november skulle den infinna sig den 28, och vi skulle inte kunna vara med på den då vi är tvugna att lämna Thailand den 26 eftersom man bara får ett 15-dagarsvisa när man kommer in via land. Men eftersom dessa fester har blivit så populära har man hittat på mängder med andra "mån-fester", bl a då Half moon party. Den är dock inte på en strand utan uppe i djungeln. Väldigt snyggt gjort men ett dansgolv av sand och enorma palmer runtomkring. Att tillägga är att halva grejen, nästan, är uv-målningarna man gör på kroppen som lyser upp coolt i uv-ljuset. Sjukt kul var det!
Vi spenderade ytterligare en natt på Baan Tai som är en strand på sydvästra Koh Phangan men valde sedan att förflytta oss till stränderna på den nordvästra sidan då vi hört och läst att det skulle vara bättre snorkling och finare. Det var det också. Otroligt vacker natur med gröna kullar, branta limestone-klippor och stränder med vit len sand. Härligt! Då vi har blivit helt förälskade i dykning och snorkling har vi införskaffat oss var sitt set med cyklop och snorkel i silikon, känner oss väldigt proffsiga men Lasse skulle nog ha ett och annat att säga om våra rörelser i vattnet... Jaja, man kan bara bli bättre.
Ena dagen gick vi till en strand som heter Koh Ma, väldigt vacker! Och tur nog är det lågsäsong fortfarande så man slipper bråka om plats med andra turister. Vi gick hemåt i god tid innan solen skulle gå ned för att slippa gå på de obelysta vägarna i mörker. Men på något sätt missade vi vägen vi skulle svängt in på och fortsatte åt helt fel håll, lekandes med att slå sönder kokosnötter. När vi inte riktigt kände igen oss insåg vi att vi gått ca tre km för långt, så det var bara att vända om. När vi äntligen kommit rätt var det mörkt, väldigt mörkt. Bara lite ljus från månen, men vi hittade hem till slut, trötta, hungriga och med värkande fötter.
Nästa dag hyrde vi en moppe och åkte till Haad Khom, ännu en strand på norra delen av ön. Grym snorkling fann vi här, samt det som måste vara världens minsta namngivna ö: Koh Kong.

2471066B2219AC681727BB05E3E9D6B8.jpg247C830D2219AC6817A2A391CF5DE1AB.jpg

Idag har det regnat i stort sätt hela dagen så vi har bl a roat oss med strandtennis. Hänger just nu på ett av våra favoritställen på Had Yao: VaggaBar. Och det är inte en favorit pga att de är marijuana-vänliga utan här har de schysst inredning, gudomligt goda pannkakor och grym musik. Dessutom funkar wifi förvånansvärt bra här så vi har båda lyckats ringa hem, guld värt! :) Ikväll blir det middag på vårt favoritmatställe Had Yao Villa som serverar supergoda grytor till billigt pris. Sem tar vi nattbåten över till fastlandet för att tidigt imorgon ta bussen till södra Thailand och därifrån en båt till Langkawi i Malaysia. Hoppas på mer sol där!

Ha det fint därhemma! Gör som vi och undvik julstressen!

Författat av Alni 23:53 Arkiverat i Thailand Kommentarer (0)

Träsmak vid tempel i Angkor, trötta fötter i Bangkok

Skrivandes från Koh Tao efter plugg för dykarcert är det nu dags för en lite försenad sammanfattning av Angkor Wat och Bangkok. Pga dålig Wi-Fi-möjlighet har det inte kunnat komma tidigare. Så kanske är det bäst att dela upp detta läsande i flera delar. Då får man både äta kakan och ha lite kvar.
Framme i Siem Reap plockades vi upp av tuk-tuk-förare som inte ville ta oss till det hotell vi tidigare kommit överens om då det var "fullbokat". Det "centrala" hotell han istället tog oss till låg enligt kartan inte så centralt men då staden var liten var avståndet från stadskärnan inte alls så farligt långt. Men vårt förtroende för tuk-tuk-förarna är fortsatt inte på topp.
Efter frukost begav vi oss på lågsadlade cyklar från hotellet mot Angkor Wat. Enligt Lonely planet rekommenderades att börja med de mindre templen och sedan ta de succesivt större. Vi började med Banteay Srei längst bort vilket var 37km cykelresa från staden genom byar och vackra risfält. Enkel väg. Våra rumpor skrek stundtals av smärta från den osköna sadeln men väl framme vid lunch hade den nästan tappat all känsel. Lunchen billig då de två intilliggande restaurangerna slet i gästerna och gick ner från 5 till 2$ per rätt.
Templet i Banteay Srei är måhända inte det mest storslagna templet i Angkor på långt håll men på nära håll ser man att i princip alla stenar det är byggt av är otroligt detaljerat över all yta med vackra mönster och figurer så kameran började gå varm. Många arbetstimmar ihärdigt arbete ligger bakom. Det gör det i och för sig bakom många av templena i Angkor.
Under den långa cykelvägen tillbaka hann vi lära os om tillverkningen av Palm Sugar Candy och de kvinnliga och maliga palmsorterna. På väg hem hann solen gå ner och då vi ännu inte kände oss så hemma i Angkor tog vi av misstag en avfart för tidigt och kom ofrivilligt en bit utanför stan. Vid det här laget var rumpans träsmak total. Efter middagen i Siem Reap erbjöds vi skjuts på tuk-tuk när vi cyklade hemåt. Om cykeln var svår att se, tuk-tuk-föraren kunde känna vår träsmak och därför ville vara snäll eller att han bara var desperat på att få en kund är oklart. När vi förklarade att vi hade cyklar och var nöjda med det såg han något mer förstående ut.
Dag två i Angkor var även den på samma lågsadlade cyklar. Start i Ta Prohm vilket är ett mäktigt ställe där templet delvis tagits över av djungeln med stora träd med klängande, imponerande rötter. Svårt att förstå att just träden på tempelmurarna blivit störst och mäktigast. Inspelningsplats för Lara Croft - Tomb Raider. Mycket turister och busslasterna avlöste varandra. Får ibland kämpa för de bilder man vill ta för att inte få halva bilden full med turister.
Sedan besök på något mindre templen Preah Kahn, Neak Poan och Pre Rup. Preah Kahn var även det delvis övertagits av djungeln likt Ta Prohm. Att strosa kring i dessa mer folktomma tempel som ofta var lika vackra och imponerande byggnadsteckniskt om än inte lika stora gav ofta en härligare känsla än att trängas bland de större templen där alla turistbussar stannar. Efter lite shopping av lokal hemslöjd i en av byarna avslutades dagen med kall öl och färsk ananas vid solnedgången vid det höga templet Pre Rup med utsikt över vidderna.
Avslutande dagen i Angkor började tidigt. Strax efter kl fem på morgonen cyklade vi mot templen till dess öppnande för att vara bland de första och se soluppgången vid Angkor Wat. Vi var inte bland de allra första. Efter ingången till planen kring Angkor Wat sågs solen stiga upp vackert bakom templet och 3000 andra turister. Vi var inte unika med den idén. De flesta från soluppgången verkade dock inte vara intresserad av insidan av templet för när vi sedan gick in var det förvånansvärt folktomt. Men skönt för oss. Riktigt imponerande tempel med många långa valvgångar att gå igenom runtom, omgivande murar och höga torn centralt på innergårdar. Lite som ett slott med stor omgivande plan och sjö. Efter att ha ätit frukost vid templet (och fått vår vattenflaska stulen av en apa som även fått tag på någons handsprit men som tur var inte lyckades öppna flkan för att dricka den) var planen att gå upp till toppen av högsta tornet i Angkor Wat men pga för bara axlar fick tyvärr inte Alisa komma upp. Konstigt då det egentligen inte var något spec tempel i toppen. Jag sprang upp en kort vända. Men mer än fin vy över ingången till Angkor Wat och planen innanför muren var det inte så mycket mer att se än vyn vi såg från Pre Rp dagen innan vid solnedgången.
Angkor Thom blev sista stopp som bestod av flera mindre tempel samlade i lite av en by. Mäktigast var Bayontemplet som bestod av 57 torn som alla hade fyra stora ansikten vardera formade i sig. Mycket bild blev det här då vi konstant hittade nya fina vinklar att fota. Efter att försöka vinna Arga leken med flera av ansiktena utan att vinna kände vi oss nöjda med Angkor Wat. Sammanfattningsvis kan man säga att tempel finns i både hela (restaurerade) och raserade former, plana och tornformiga, fulla av turister och mer folktomma. Favoriterna var nog Bayon med sina torn och stenansikten, Pre Rup med sina torn och utsikten över djungeln samt djungelintagna och överväxta Ta Prohn pch Preah Kahn.
Överallt i hela området fanns mycket barn som kom fram och försökte sälja vykort eller armband eller annat. I längden blev det rätt tröttsamt när man var trött i värmen men samtidigt får man komma ihåg att de inte har så mycket val och det är en av deras få inkomstkällor. Det kan inte vara lätt att få så många nej och ändå enträget försöka vidare dag efter dag.
Efter tre dagar på cykel var våra rumpor inte riktigt i form utan något träiga så väl tillbaka i Siem Reap unnade vi oss en massage av inte bara rumpa utan hela kroppen. Kom ut som nya och väl knådade människor.
På kvällen blev det lite shopping på Siem Reaps Old Market innan middag. Längs Pub-street var det sedan två konkurrerande utställen som dunkade på musik för att rekrytera danssuget folk. Då drogs tre barn som försökte sälja armband med och visade sina dålda danskunskaper. De drog igång halva gatan och fick efter detta både sälja många armband och fick dricks.
Avslutande dagen i Siem Reap blev avslappnande i intilliggande hotells pool. På kvällen hann vi med ytterligare en fotmassage samt skriva vykort hem från trottoaren i mörkert under strömavbrott innan vi på kvällen tog nattbuss till Bangkok. Den avgick kl 03.30 (var planerad till 02) och kom till gränsen 07. Efter passage igenom blev det drygt en timmes väntan på förflyttning till minivan. Föraren brände på bra och det var inte helt bekvämt längst bak med dålig stötdämpning och icke fällbara stolar. Men värst var det för den stackars Irländaren framför som fick sitta på en utfällbar sots i mittgången med ca 3dm ryggstöd. Så vi ska inte klaga. Det gjorde inte han.

Bangkok
Tack vare irländaren hittade vi till Sambuttri road i Bangkok. Längs denna låg en hel del guest houses samt mysiga restauranger. Den låg heller inte långt från Khao San road där de flesta unga turister hänger och skaffar billiga t-shirtar och tatueringar men vi återkommer till det.
Efter incheckning på ett Guest house promenerade vi ner förbi tidigare Royal Palace ner mot Chinatown. Den stundtals smutsiga och dåliga luften byttes till dofter av mängder av blommor då vi kom in i flera kvarter av blomsterförsäljare. Chinatown lyckades vi på nåt sätt missa men Indiatown passerade vi igenom en kort vända och lyckades köpa både dåliga jordgubbar och granatäppeljuice. Väl tillbaka shoppade vi varsin T-shirt innan det blev en tidig kväll för att ta igen den dåliga sömnen under bussresan.
Dag två började med båttur längs floden för att komma närmare postkontoret. Pga något tunga och fulla väskor ville vi posta hem de uppsydda kläderna från Hoi An för att inte släpa de resten av hela resan. Vi promenerade sedan till en av Bangkoks största marknader vilket skulle vara plats för fynd av kläder mm men det var inte riktigt var vi väntat oss då det inte var särskilt mycket billigare än Sverige. Vi tog oss därför vidare till en Night market som var mer likt det vi ville ha. På vägen lite extra energi från bananpannkaka. Riktigt god. Säkert utan hunger som krydda. Jag hittadepå marknaden äntligen nya skor då de gamla var på upphällningen på alla sätt. På vägen tillbaka unnade vi oss en busstur för 2kr var. Nu var det fötterna som var trötta. Efter mysig middag på Sambuttri var klockan mycket och det var dags att sova. Sista dagen tog vi annan mindre flodbåt som enl guideboken gjorde sekunssnabba stopp vid resp hållplats. Så vi var med vid avstigningen men en stackars athailändare fick inte riktigt med sig sin ena flip-flop som hamnade i vattnet. Då jag stod närmast den guppande skon kände jag mig tvungen att ingripa och lyckades få tag på den utan att falla i. Det hade dock varit en spännande historia att berätta såhär i efterhand.
Här promenerade vi runt i de mer moderna delarna av Bangkok med skyskrapor, skytrain och dyra märkesbutiker. Lunchen blev kycklingspett på trottoaren tillsammans med återseende av vår favorit från Laos, sticky rice. Oftast är det godaste vi ätit just på de enklare ställena. Och den västerlänska maten här har vi undvikit effektivt. Middagen blev även den från gatukök på Khao san road. Alisa köpte en sista fin virkad klänning så någon tatuering blev det inte. Varken av misstag eller med vilje.
Under kvällen och natten var det dags för transport till Koh Tao. Bra buss till Chumphon. Soluppgång där innan båt till Koh Tao. Ändå rel uppvilade vid ankomst.
Så här är vi nu. Inte riktigt klara här än så uppdatering härifrån kommer närmaste dagarna om vi har tillräckligt bra uppkoppling. Just nu är den långsam och varierande men ändå existerande.

Allt för nu!
Historien fortsätter...

Författat av Alni 03:24 Arkiverat i Kambodja Tagged cambodia thailand bangkok angkor wat reap siem Kommentarer (0)

Första dagarna i Kambodja

sunny 31 °C

Kambodja - ett av de fattigaste länderna i Sydostasien men tydligen med en av de snabbast växande GDP. Hit kom vi i tisdags med hjälp av en ca fem timmars båttur från Chau Doc (där vi överraskades av ett rejält ösregn på morgonen) till Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Vid landsgränserna gick det väldigt smidigt och det var rätt så skönt att båtföretaget som vi åkte med hade hand om all formalia.

Väl framme i Phnom Penh möttes vi, redan innan vi hann gå av båten, av ivriga tuktuk-förare som skulle köra en nånstans. Bestämt gick vi därifrån (för vi ska ju klara oss själv) för att en bit bort få titta på kartan i lugn och ro. Självklart kom det en till förare fram, denna var rätt så ung och verkade vettig och vänlig så vi lät oss övertalas till att ta en tur med honom och sa vart vi ville åka. Åkte vi dit? Nej då, vi åkte till samma gata som det hotellet vi hade bett om att få bli körda till men han körde oss till nåt annat ställe. Till slut så löste allting sig i allafall.

Efter en sen lunch tog vi en promenad i stan och märkte att överallt hängde det bilder på en äldre herre. Till slut fick vi reda på att det var "Kungliga Fadern" och han hade tydligen dött för knappt tre veckor sedan och hela landet sörjer. Utom de förbaskade tuktuk-förarna och verkligen inte lämnar en i fred! Har aldrig varit om så intensivt påhoppande, de är på en hela hela tiden! Vissa gånger har jag varit väldigt nära på att be de dra dit pepparn växer (för att uttrycka sig snällt...).

Vi insåg rätt så snart att alla rykten om att Phnom Penh egentligen inte är en sån rolig stad bestämde vi oss för att göra vår vistelse där så kort som möjligt, men vi ville absolut inte missa Killing Fields (The Choeung Ek Genocidal Center) och S-21 (Tuol Sleng Prison). Det första stället ligger ca en timmes resa utanför staden och är ett av avrättningsplatserna som De Röda Khemererna (Khmer Rouge) använde under deras tid vid makten under slutet av 70-talet ledda avPol Pot. Det går inte att riktigt förstå det hemska som skedde där när man är där idag då men går runt bland grönska och gör fågelsång. Men det finns möjlighet att lyssna till en audio tour som är otroligt bra och rörande, jag kunde inte låta bli att gråta särskilt nät de berättade om ett stort träd som hade använts för att döda små barn genom att slå dem mot trädet.
Efter att vi försökt samla oss lite åkte vi vidare till S-21 som är ett gammalt fängelse där människor torterades. Man kan gå in i de olika rummen som människorna var fängslade i och även se deras fotografier. Det var obehagligt att gå in i de små utrymmen, kändes som att smärtan, ångesten, rädslan, paniken på nåt sätt fanns kvar i rummen. Återigen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna: hur kan folk vara så grymma? Vad är det som gör att man förlorar spärren och kan tortera en annan människa på de grymma sätten som man gjorde där?
Vi avslutade sedan dagen med en tur till deras Nationalmuseum där en av de största Khmer-samlingarna finns. Riktigt vackert och imponerande och väldigt bra att besöka detta ställe för att få en grund till Khmer-epoken då vi skulle vidare till Siem Reap för att besöka Angkor Wat och alla de andra templen.

Så nu är vi här i Siem Reap (sju timmars bussresa från PP). Vi började med vårt tempelupptäckande igår: fantastiskt vackert! Vi kommer berätta lite mer om det sen, vi har nämligen saved the best for last: imorgon blir det Angkor Wat och Angkor Thom!

Men nu ska vi ut och äta middag! Hoppas ni har det bra där hemma!

Författat av Alni 03:25 Arkiverat i Kambodja Tagged cambodia reap siem phnom penh Kommentarer (0)

(Inlägg 6 - 10 af 16) « Sida 1 [2] 3 4 »